Djupt i sinnet utspelar sig ett mysterium,
En resa utan minne, utan ett förflutet att bevara.
Vandra genom livet, en identitet förlorad,
En själ i skuggan, kastad av de inre stormarna.

Ett namn, ett ansikte, en gång bekant, nu konstigt,
Genom tid och rum, tvungen att expandera.
Ett tillstånd av flykt tar tag, en flykt för sinnet,
Från traumats grepp, en mental omformning.

Hjärtat kan sörja över det jag som är borta,
I gryningens tysta kölvatten flyr du.
Men helande kommer och minnen kommer tillbaka,
Under sinnet, när livets sidor vänder.

Så låt sinnet vandra, låt det hitta sin väg,
Genom löpningens gång, mot en ljusare dag.
Ty i förlustens djup föds nya jag,
Och från den mörkaste natten kommer den hoppfulla morgonen.