Träden har tappat,
sina gyllene kläder.

Naket förvridna står de,
i sina nya död.

Rikedomen virvlar bort,
som blad vid de kalla rötterna.

Iskallt sniffar vintervinden.
Luktar efter vinterört,
bland trädens tunna spindelben.

Grenarna fattar sina kalla händer.
Ber om nåd, en väntansbön.
I tröstlöst vinterland.