Det var iskallt den natten

men du tvingade mig att gå ut

på en promenad,

och snöflingorna  gjorde

oss sällskap.

Ängen hade klätts i vitt

snön hade satt sina fotspår,

likaså mina och dina.

Sakta men säkert gick vi hand i hand

och betraktade

snöflingornas skönhet.

Nu har ängen klätts i en annan färg,

det gröna har tagit över.

Men ingenting kan dölja dina fotspår.

för än kan jag gå i dem.

Du lämnade dina fotspår där

för evigt,

jag kan alltid se dem

och förställa mig dig

brevid mig.

Alltid när jag går på ängen

så går jag i dina fotspår

för att

minnas

Dig.