Blinda och dumma
var vi båda
när vi trodde
på det som inte fanns.

Vi trodde att där
någonstans mitt emellan
honom och mig
skulle finnas något.

När vi så famlade i blindo
fann vi inget alls,
inget att ta på,
bara vår egen enfald.

Vi fick sedan slåss
för att ta oss loss
från detta något
som inte existerar.

Dumheten höll oss kvar
och vi törnade emot
varandra i mörkret,
slog oss gula och blå.