jaget är som ofta
lik en gammal kofta
luktar kanske unk och svavel
vädjar om fönstret vitt på gavel
Överjaget och underlivet
Jag är märkvärdig
märk väl hur värdig jag är
jag är fantastiskt skön
märk väl hur skönt fantastisk jag är
jag är ingen anhängare av jantelagen
av den har jag inte blivit antagen
för mig är jag inte regel
blott undantag
sådan är en i livets spegel
och sådan är också jag
livet är ett under
och ett under är jag
det är synd om alla dem
som aldrig kommer mig nära
de som blott går hem
till och hos sina kära
tänk om alla mig kände
jämt och hos mig rände
då skulle jag bara kanske räcka till
för mina närmaste vänner
och bli både le och vill
inte orka med vad jag nu känner
kanske är det till det bästa ändå
att kineser och andra folk
inte kan jämt till mig gå
inte behöver mig som tolk
trots att just en sån som jag
ofta är till mångas glädje
hjälp och yttersta behag
det måste jag ju medge
(Va? Är det något som luktar?
Det är nog bara avunden som går varm
den där som står och suktar
och i jaget sitt är arm)