Kvistarna bryts under mina fötter
Jag är trött,
jag faller snart ihop
Men än lever jag:
jag ser molnen dra förbi

Vinden drar med mig på färd,
men jag är inte rädd
Inget känner jag
ovanför molnen i mitt hjärta
Jag har tvål i min hand
Bryter sönder kvistar

jag är döv i mitt inre

Jag känner inget bland molnen