Jag hade faktiskt gått vidare med mitt liv

försökt att leva alla dagar som om du inte fanns.


Men så ringde du mig igår natt

och bad om en ny chans.


Jag var förtvivlat,sårad och upprörd

att du bara vågade mig ringa.


Du frågade om hur jag mådde

och om hur mitt liv såg ut.


Jag trodde att jag inbillade mig

frågar du om hur jag mår nu?


Jag fann inga ord för att svara dig

jag ville bara skrika ut all min smärta.


Och jag gjorde det jag behövde

jag skrek och blev tårögd.


Efter det så kunde jag förlåta dig

och ge dig en sista chans.