Skaparlusten känns bortflugen
som bortblåst är de fria ramarnas mönster.
Låst, låst är sinnet för det vilda sinnets kreativitet.

Plogar, bönder, ekonomi är lika med
mat på vårt bord. Men hur roligt är det
att röra sig inom de ramarna av sanningar

Vill ju ta på mig rosa lovikavantar
och skaffa mig den otroliga förmågan
att flyga fram med stavelsernas otyglade pensel

Hjärnbalken, tar emot de små grå springarna
som formar imaginära sanningar, för att
bilda själslig känslobild.

Så säg mig, min käraste syster kan du
hjälpa mig att skapa, för jag är rädd,
rädd för de skarpa ordens beskhet.

Och käraste läsare vill du ta del
av det jag har att säga
för endast tillsammans kan vi flyga

Flyga vart vi vill

Ingen tid, inget rum

Vår plats blir bara vår

Allt detta är sant
det kan jag lova

Vi kan vara Peter Pan
som kämpar blodigt mot Kapten Krok
eller varför inte som Kapten Nemo
fången i sin egen ubåt

Så snälla läsare hjälp mig på med mina
rosa lovikavantar så att pennans
röda tråd far fram

Fram av sig själv
i ett formbildande tavelmönster
stöpta i diktarens ord