Nu sitter jag på en tävling igen,
men den här gången ska jag bara titta.

Sitter på en stol,
förgyller min tid med mina tankar.

Bryter en bit av min ny inköpta bulle.
Mina ögon är öppna men jag känner mig ändå blind,
då jag inte tar in något från det som jag ser.

Jag bryter en bit till,
känner en smak av russin.
Tittar på bullen och minns att jag valde,
en nybakt med russin i.

Bryter ännu en bit.
Förvånad av hur god den är,
länge sedan jag smakat så gott.

Jag bryter en bit till, fort åker biten in.
Tuggar länge denna gång.
Njuta får jag inte glömma att göra.
Så som att mina ögon ser men ändå är blinda,
så hör mina öron alla möjliga ljud runt om i hallen,
utan att registrera dem.
Samtal, flåsningar,
och såklart ljuden från diplommatcherna.

Panik!
Det är tomt i munnen.
Bryter fort en stor bit till att mätta mitt begär med.
Sekunderna går sakta nu.
Jag saktar ner mina tankar för att verkligen känna varje tugga,
varje rörelse av tungan,
som blandar bullbiten med all saliv som bildats.
Jag verkligen njuter.

Tittar på det som jag har i handen,
och känner mig för första gången besviken på bullen.
Det är bara en liten liten bit kvar,
av vad som tidigare var en massiv bulle,
som jag bara väntade på att få stoppa i mig.

Begäret tog över mig,
och jag bryter loss den sista biten från mina fingrar,
tuggar och sväljer fort.
Bara för att det ska gå över.

Att jag bara under sån kort tid ska ha utvecklat ett sug,
ett beroende efter bullen jag köpte och åt.

Begäret lär finnas kvar länge.
Även om smaken försvunnit från munnen.
Så kommer minnet av bullen gnaga ofattbart länge.
Gnaga bak i mitt bakhuvud.

Och munnen kommer att vattnas.
Länge länge bara för att få en bit till.

Om du trodde att bullar med russin är ofarligt,
så trodde du fel.
Bullar med russin borde ha en varningslapp,
där det står att dom är beroendeframkallande.
Jag vart beroende efter en.