Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
sista telegrammet


jag vet hur man låtsas



det är lugnt med mig nu älskling
du vet,

jag har mina böcker
och mina berättelser

jag samlar
och skriver

som jag lyssnar på
och visar för folk



det är lugnt
fast det retar mig
att vår kontakt reducerats till
dina jävla polare

som alltid tyckte jag var
en självgod jävel
och jag
har aldrig behövt nånting annat
än en spegel
för att påpeka det själv

och du vet att jag vet
och jag vet
att du vet
att det är så fattigt
det här


och jag har ett rum
i ett blåsigt skåne
så långt
ifrån det vi hade
så långt ifrån där vi bodde

vägarna mellan oss
kan inte mätas
i mil längre

vad jag gör här
det vet jag inte
vet inte vad jag gjort i mitt liv
fram tills nu
om jag ska vara ärlig

vad jag har numera
det jag vet inte
jag vet inte vad som är värt att ha
det är därför
jag sliter åt mig
det jag når



och jag vandrar här
oftast ensam
men med en befolkning i huvudet
av döda hjältar
och påhittade kärlekshistorier
jag kan styra
och bryta isär

det är därför den som skriver
aldrig förlorar



och först
slår man huvudet
i väggen
lyssnar till det krasande ljudet
öppnar hjärnan
och fyller den med skit som får en att glömma
reducera
och förskjuta
det som ligger och väntar

och sen ger man upp
ligger i sängen
dricker folköl på söndagen
låter askkoppen stå bredvid
och jag ser
hur de rynkar på näsan
och jag smyger ibland
på systembolaget
men inte lika ofta nu
och det spelar ingen roll
jag har gett upp

och en gång i tiden var jag han på fotografiet
en gång i tiden var jag han
men inte längre

och jag undrar ibland
om du har de kvar
alla foton
alla minnen
och alla stunder
vi lovade varandra aldrig skulle dö

herregud, vi var så unga då
jag var bara en pojke
och nu
är jag bara en man

fan alltså,
som du märker
är jag fortfarande sentimental
när jag använder
de bokstäver du har i ditt namn
och mitt
tangentbord är fullt av dem



men du
jag vet hur man låtsas

du lyssna nu
jag vet hur man låtsas vara
någon annan

någon som inte brister
spricker
faller isär
framför mobbens ögon

jag vet hur man låtsas nu

och hur man ler
på fester
och talar med sin nya röst
den som överlevde dig

hur man skålar
med uppenbara idioter
hur man
kysser folk man inte är förälskad i

jag vet,
jag vet hur man låtsas
hur man intresserar sig
i saker omkring en
hur man låtsas
vara en
av alla andra



jag vet hur man låtsas
men det är knappast
nån lek







Fri vers av Robert W
Läst 573 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-02-26 23:19



Bookmark and Share


    ej medlem längre
bokmärkt
2012-03-20

  Marlene Anna Linnéa
dina ord som en spegel.. ja.. det håller jag med om

\"jag vet inte vad som är värt att ha
det är därför
jag sliter åt mig
det jag når\"

ord som känns i kroppen. jag är väldigt svag för temat, att låtsas. och jag blir faktiskt lite bekräftad av att läsa sånt här, just vid tillfällen då mina egna ord sitter fast; då de bara är trumelitrummande av mina fingertoppar mot bordet som kommer ut...

\"det är därför den som skriver
aldrig förlorar\"

jag vill tro dig.
2007-02-28

  Merrlina
gillar

bäst gillar jag:


jag vet,
jag vet hur man låtsas
hur man intresserar sig
i saker omkring en
hur man låtsas
vara en
av alla andra
2007-02-27

  Tove Meyer VIP
det är så osentimentalt. som allt du skriver.
jag ser mig själv reflekteras i dina ord.
som nästan alltid.
2007-02-26

  Maud Li
Jag gillar det uppgivet pratiga som lite distanserat vandrar runt det som var och det som är.
2007-02-26

  Emfre
Känslostark text. Lite lång och pratig, men med en del riktiga guldkorn. Gillade speciellt:
vägarna mellan oss
kan inte mätas
i mil längre
Texten är riktigt bra, men skulle kunna bli ännu bättre om den var lite mer koncentrerad.
Men vad vet jag. Texten är ju inte skriven till mig. Den kanske är precis så som den måste vara för att hon ska förstå?
Emfre
2007-02-26
  > Nästa text
< Föregående

Robert W
Robert W