Kontrast mot kontrast
bakom hud och lösa tyglar
stormar medvetandet fram
med kalla kårar till beväpning

Rost har aldrig bitit där
som ärgat bronssvärd
blänker mattare
från åldrig jord

Men det låg gömt för ingens öga

Betraktaren bevittnar inga tecken
inget tyder på det gömdas silhuett
och skuggorna har lämnat sina poster
medan här av kalla kårar alltjämt rustar

Dåsigheten uppställd till försvar
tunna lakan till armering
den är dömd att gå förlorad
den första tunna skärvan av en dag