Hur mycket kläder jag än tar på mig
står jag naken inför blickarna.
Värderande och skrattande ögon
som visar mitt verkliga värde.
Men med en glad attityd
och ett högt skratt
döljer jag min rädsla
för era blickar.
Jag blundar i hopp
om att få glömma verkligheten
som ser min iskalla skräck
för att jag är den jag är.
För oavsett hur mycket jag låtsas
och även om jag skulle övertyga er,
så vet spegeln vem jag är.
Framför spegeln
ser jag den nakna sanningen.