Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag är min egna kokande gud


Det känns så kallt
Kota för kota känner
Jag den kyla som
Gömt sig i luften
Om man skulle vilja se
Så visar jag gärna
Upp min gåshud.

Hela min kropp
Är täckt av resta
Hårstrån och hud som
Är knottrig
Du hittar mig
Ute i snön där jag
Står naken och predikar
Som om jag vore gud.


.


Det svider så varmt
När en tår av
Svett lämnar ögat
Den blinkas ut och
Man kan inte annat
Än grimasera år smärtan
Som följer svettåren
Nerför kinden.

Men när en hand
Så len och mjuk
Varsammt stryker bort
Den svidande svettåren
Och avbryter denns färd
Sker det så lätt som om
Man vore nuddad av den
Varma vinden.


.


Jag kvävs av kylan
Som lever i mitt
Kokande blod den
Isande kulan måste ut
Innan den kylan som
Kokar mitt blod fryser ner
Mitt hjärta.

Jag har provat många
Vägar som skulle hjälpa
Mig att bli varm men
Allt är bara misslyckanden
Som får elden att
Brinna hårdare med
Isen som är all
Min smärta.




Övriga genrer av Ximester
Läst 568 gånger
Publicerad 2007-01-15 18:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ximester
Ximester