farväl till svartån

jag räknade landskap
gröna fält längs öde vägar
där svarta kvällar slog följe
med varma rälsars stål

vår kärlek byggde längtan

jag räknade landskap
under alla resor till dig
ändlöst mot samma mål


men jag reser inte längre

för du är här nu

Fri vers av Smultris
Läst 704 gånger
Publicerad 2007-01-22 13:34

Skriv ut
Spara som PDF

Anguis yes i was ;) 2009-11-15

sunnanvind Vad fint! 2007-02-13

[ShadowWalker] Jag tolkar den precis som alla andra på mitt eget lilla vis antar jag: För mig är den samtidigt något vemodig som den är trygg och vacker i sitt "landande" att man till slut finner det där trygga som omhuldar en... Samtidigt kan man inte låta bli att undra om man ändå inte på ett sätt längtar ut till den där räknande av landskapen ändå, för när man har den där gemensamma resan så blir allt så mycket intensivare, man har trängtan, saknad, målinriktning, strävanden... Det ÄR en mycket vacker text och den har många bottnar för mig... Tack! 2007-01-28

molly crayons å. på-väg-känslan är finfin. och slutet ännu mer - om man väljer att läsa den så.. 2007-01-25

Mats L. Fint skrivet 2007-01-24

Sanchez Alla har svarta ån som de besöker, stannar vid, återbesöker stannar vid, går ifrån, som de inte kan se själv gillar jag fiska i svartån alla dagar förutom då jag simmar i den 2007-01-24

Laijza Snuttigt, sött och romantiskt.. 2007-01-22

rebecca d fint, landat...i nuet o närvaron... 2007-01-22

Agnes mmmm... någon mår gott just nu ;o))) Vacker reseskildring btw. 2007-01-22

jimmy welleby Svartån i Mjölby månne? 2007-01-22

Ms Lovecraft Oh, sambos nu? 2007-01-22

Sanningsägaren Åh.. jag tolkar den här på mitt alldeles egna speciella vis.. :) och den är skön som fan, den känslan av att komma "hem". Vackert! /Åsa 2007-01-22

aftermath fint, speciellt "kärlek byggde..." 2007-01-22