Jag är en mobil papperskorg.
Skapad för ett enda syfte:

att slänga skit i.

Mina föräldrar måste ha varit jäkligt uttråkade
och en dotter att ösa tonvis med problem och förväntningar över
piggade säkerligen upp vardagen.

Jag undrar om det hjälpte.

Att jag själv mår förjävligt spelar nog ingen större roll.
Jag känner mig väl som det anstår att känna sig,
när man är en grå, tråkig, vardaglig, mobil papperskorg:

Full med skit och less på livet.






Viiiiilken överaskning.