Den gamle står där mitt på vägen

Begrundar stigarna han har gått.

Ler, och tänker smått förlägen

på det liv som han till skänks har fått

På livet - på hur han tokigt som han vandrat kring,

och nog vore det väl förmätet säga

att han av detta inte ångrar någonting,

när han till bokslut nu allt skall sammanväga

Visst har dagen många stunder

varit tung och mödosam,

och mången gång, det kan tyckas som ett under

att han över huvud taget kommit fram.

För visst har vägen krokig varit som han traskat,

och visst har mången gir där synets nog så dum,

men han tycker ändå rent förbaskat

att det var bra de har ägt rum.

Slutligen nu står han där . . . blickande tillbaka

på allt som tidigare honom hänt.

Fundersamt stryker han sin haka

men ångrar blott de bågar som han aldrig spänt.

Så även här han kom till korta

för det blev rakt inte så

och drömmarna för länge se'n är borta

- inget nu att tänka på

Och nu står han  -  mol allena,

blott med sina minnen kvar.

Suckar, kliar sig förstrött på bena

precis som han har gjort i alla sin dar.