-Din djävul! skriker han åt henne.
Hon rör inte en min
stirrar bara på honom

Flagor av bitterhet singlar genom
en rad av rum i verkligheten

hundratals av dem i skymningen
som tunna, skira av hud komna

sedan tunna och skarpa rakbladsvassa
som får blod att flyta längs tidsramar

armarna blir fyllda av röda strimmor
först känns det inte alls

först sedan kommer smärtan
oh, så det svider

sedan finns det ingen tid
allt upphör att finnas

många timmar senare är allt vitt
en värld i vitt, vitt, vitt, uppträder

sedan ljus och trubbiga, suddiga ansikten
sedan förvåning och ilska

hundratals små skrik inombords
som fräter i det bedövade sinnet

hundratals små stick av minnesbilder
vilka störtar över henne i kaos

smärtan över att leva
skymmer tydligheten i deras ansikten

rockar i vitt, vitt, vitt överallt
sedan en stor spruta och allt blir suddigt

ett stort lugn infinner sig
ett stort jävla vaket lugn sluter hennes ögon