sköljer

i stumma vågor

genom fönsterglaset

ett

stilla hav vid hennes fötter

denna enda stund

som hon längtat den

väntat vid sitt offerbord

sluten mot intet

"dag mot natt

flyr

min ängslan"

becksvarta

välver orden

under pennans eld

lyfter

genom rummet

svävar

som bubblor

skälver

och

brister

allt hon ville

allt hon förlorat

sanningarna

hamrar

dunkar

väller fram

som blod ur ett öppet sår

"I detta Nu

mitt hjärta

icke längre tvekar"

när hanen gal

ur söder

skall jag sova

bortom

bortom allt som varit