Långt bortom all tid och rum,
ser hon in i den klaraste stjärnan som lyser. 
Den ger kraft som behövs för att le.

Drömmer om stjärnor som faller,
från den klaraste natthimmel som ber.
Hon svävar med vingar mot månen som ler.

Svävnade med vingar flyger hon bort,
mot den klaraste stjärnhimmel som blev.
Med tårar på kinden hon blundar och ler.