som ett blomblad
från mitt mullbärsträd
det som gav svalka under heta timmar
söta mullbär som likt nektar rann över
mina läppar
som gav drömmar
såsom när ett barn drömmer

som ett stoftkorn
från min faders åker
som vattnades med
blod och tårar
och gödslades med
hopp och kärlek

som ett stoftkorn
från den svarta jorden

som den fågeln
med gyllene fjädrar
med näbb av krysolit
med ögon av bergkristaller
vars vingar vid varje kraftfullt slag
yr av purpurstoft

ja
liksom en bris
från den fördolda trakten
den blinda fläcken på den försvunna kartan
den mytindränkta platsen
där mitt hjärta är ungt

som en ljummen bris
med doft av honung
salvia och mynta
med smak av allt som en gång var
och det som skulle bli

som en slingrande spröd melodi
liksom bokstäverna i det hemliga språket
det vackra stolta
betvingande
som ännu kan få månen
att dansa naken för solen
i glittrande kärlekslek
och söka svalka i havet

så
kom du
plötsligt
från ingenstans
längs den igensopade stigen där näktergalen sjunger

mitt hjärta brast
och jag mindes
och mina tårar föll
som nattjasminens vita kronblad