En kvav röst viskar inom mig,
den vill ut, ut i det fria.
Den vill skrika högt, den vill gråta.
Men den går där å sörjer utan att våga låta.
Nu har den även börjat riva i mitt hjärta,
den sliter och tär på min själ.
Även läpparna har blivit svarta,
och naglar rispas mot min hud.
Mina läppar har inga ord att forma,
och ögonen ser inga skuggor mer.
Snart lägger jag mig ner för att somna,
och jag vet att du ligger här bredvid.
Jag kramar din hand så kall å blek,
Nu vet jag att det är Vi för all evighet...