Om natten
när jag inte är tillräckligt nära
för att kunna hålla dig i min famn älskling
brukar jag tänka att jag denna stund
är din egna ängel

som i nattens tysta skepnad
lägger mina mjuka vingar
tätt om dig
tills dess att jag åter
kan få hålla dig
innerligt tryggt tryckt
i min famn

och med näsan begravd i ditt hår
kan jag viskande sniffa in din lukt
så att orden jag tar med mig
nog aldrig yttrades
annat än dom som med dina ögons 
kärleksfulla tystnad
skänktes till mig
att hjärtligt bära med mig

så att du
kan hålla mig i din famn
när jag inte är där med dig älskling
för att du är en ängel
som i nattens tysta skepnad
lägger dina mjuka vingar
tätt om mig

när den andra
längtar