Ett leende
för att försöka bevisa
att jag inte är så klen som jag är
eller för att försöka dölja
min nästan pinsamma avundsjuka
som målar mina ögon svarta på insidan
och färgar mig grått utanpå


men det känns inte så
att folk ska tycka synd om mig
haha, nej det behövs inte
jag mår ju inte dåligt
jag är inte ledsen
kanske lite svart av avund
eller grön av avund
eller lila
eller grå
grå av avund
men det känns inte hemskt
that’s a part of me
eller något
just a part of me
det har ju alltid varit så
ända sedan..
sedan..
länge


jag kan simma
i vatten
men inte i skuggor
jag smyger mystiskt omkring bakom din rygg
och känner mig lagom
tillgjord
lagom fejkad
lagom osynlig
men nog lite för mycket i nöd
för jag drunknar här i dina skugga
om du inte bjuder in mig i din värld snart
men nej, det förvånar mig inte
det gör du inte


jag såg en människa cykla förbi idag
och tänkte att jaha, där är någon ny
medelåldersmamma
men sen såg jag
några sekunder efter
att nej…? Hon…?
som för ett år sen var..
perfekt..?
att hon
har gett upp hoppet så
och hon såg inte glad ut
fast hon log
det syntes att det gjorde ont
att hon ledde av valen hon gjort i sitt liv
att hon visste alldeles för väl att tiden är inte något
man bara spolar tillbaka sådär


jag cyklade i din skugga föresten
du tog solen ifrån mig
och pratade med någon annan
känner mig lite bortbytt
som om jag skulle vara någon tamagotchii
som cyklar pipande efter
men jag rymmer inte
och en tamagotchii kan väl inte cykla
jag piper föresten inte
jag ler
med vinden i håret
och gråglitter i ögonen
jag vet
att jag kan simma
även i dina skuggor
jag vet att jag inte kommer ge upp hoppet så lätt
än finns det hopp
hopp hopp
en tamagotchii kan föresten hoppa
hopp hopp
men inte cykla
jag kan cykla
haha tamagotchii


Jag är bättre än du!