Som svensk kan man inte sticka upp och påstå sig vara bra, och det är absolut NEJ NEJ att säga att man är bäst, allt på grund av Jante… vem eller vad är Jante egentligen?

För många svenskfödda är det värsta som händer i en vardag då man måste stå för vad man är bra på, kanske måste man en jobbansökan och där kan man ju inte måla upp en alltför dålig bild av vem man är, inte om man vill ha jobbet - men det tar emot att skryta, det är FULT att skryta…

Ni kanske inte vet detta men självskryt luktar illa!

Ett test man kan göra är att be en svensk att skriva ner en lista på sina fördelar samt sina nackdelar. Det är nästan säkert att fördels~ listan kommer att se väldigt liten ut i jämförelse med den enorma nackdels~ listan

Låt säga att du kommer på jobbet och en av dina arbetskollegor har en oerhört snygg tröja på sig, du bara måste ge en komplimang. Som svar kan du få något negativt som ”Den här gamla trasan” eller varför inte ”Oh den här, den är då minst tusen år gammal” Varje logiskt tänkande människa känner då att komplimangen kanske inte gav önskad effekt, och kanske börjar man fundera varför har hon /han på sig en tröja som uppenbarligen bara är skräp i hans/ hennes egna ögon?

Men att svara ”Oh tack, jag köpte den igår för den är bara så snygg” kommer inte på fråga. Det är ett brott - ett lagbrott mot

J a n t e l a g e n!

Detsamma gäller om du blir bjuden på fika och kakan är så god att den smälter i munnen och ger dig en illusion av en bättre värld, då får du snart veta att den där kakan rördes ihop på tio minuter och är då verkligen inget att sukta över…
Så, varifrån kommer denna negativa mentalitet som tar så pass mycket plats i vårt svenska samhälle?

1933 skrev dansken Aksel Sandemose en bok på norska som heter ”En flykting korsar sig spår” i den boken formulerade han ett koncept, det vi idag kallar för Jantelagen.

Jante är författarens benämning på sin födelsestad Nykøping. Med raseri angriper Sandemose denna småstadshåla, inpyrd av fördomar och översitteri, förpestad av hyckleri, avund, dumhet och falsk anständighet.
Jante blir symbolen för kollektivets tyranni och individens värnlöshet. En stad där de många och maktlystna härskar, i kraft av den ensamma människans rädsla för att visa sig annorlunda. Många människor lever efter denna Jantelag, utan att ens veta namnet på den, nedböjda mot jorden i vardagens slit.

Nu har vi börjat inse att vi lever efter denna allt som oftast outtalade lag och det börjar bli mer och mer alright att säga att man är bra, att man duger. Det har till och med börjat komma sk. Anti Jantelagar för att få oss tillknäppta svenskar att stå för att vi inte är skräp… Men ändå hänger det kvar en osynlig slöja som kan få en enkel kommentar att bli rätt lustig:

”Jag är rätt nöjd, eller jag menar, jag är nästan nöjd, eh… inte helt onöjd med hur jag utförde uppdraget, det blev ju inte helt tokigt eller hur eller?”