...
barfota
Och det regnade den dagen då jag började läsa breven du skrev den sommaren då solen stod högt över horisonten och nätterna liksom bara skakade av spänning.
Det var i gryningen då jag vaknade levande med din kropp tätt emot min och din brännande hud som rörde lekande vid mina händer.
Det var sommaren då molndjuren brann över taken och små, små slöjor av dis tvingades ut över havet.
Det var sommarnätter då jag vandrade barfota i timmar bara för att känna kvällsfuktigt gräs kittla mot huden.
Jag spred dina brev på golvet och lät dem täcka varje centimeter av rummet och jag lät dem nudda vid varandra just så som orden i en saga rör vid drömmarna.
Jag blundade och kände orden lyfta från golvet, blandas med stjärnorna och träffa mig rakt i hjärtat precis som de gjort den där sommaren då nätterna darrat av spänning.
Och jag lade mig försiktigt på golvet med kinden tätt mot ett brev med glittrande papper och jag kände hur kroppen fylldes av vatten som spred sig genom huden och strömmade fram genom armar och ben och jag andades tyst och såg dina ögon glittra som regn mot solen
när jag kysste
din kind
farväl.
Och vågorna mattades den sommaren
och ett hav ligger stilla vid stranden.
Och ord som rusat på vågorna
sjunker nu stilla mot djupet.