vet inte vem jag engentligen vill rikta det här till.
vet inte om det är till dig som verkligen sårat mig
eller till henne som bara kom och tog allt

fick ett telefon samtal igår
ett enda samtal som förändrade allt
du hade väl egentligen velat sagt det själv
men var det så att du hade väl dina chanser men tag dem aldrig.
så jag fick ett samtal

tänkte att vi skulle åka hem jag skulle fråga dig
du skulle säga att det inte var så
och sen kanske vi skulle skratta lite åt det
och somna.

men vi somnade aldrig

du svarade inte nej när jag frågade
du sa ja
när då?
i fredags

ifredags.

du hade tre dagar att berätta
du hade tre dagar då du varit med mig
pratat med mig
älskat med mig
du hade tre dagar

smärtar mest när jag tänker på allt vi gjort sen dess.


jag reste mig upp och gick därifrån.
la din nyckel på golvet och gick
gick och gick
ville kasta och förstöra
men jag hade inget att förstöra
du hade redan förstört allt.


men jag kom hem
hem
hem till vårat hem
där du och jag, vi bor tillsammans

idag åkte du inte på jobbet
du stannade hemma med mig
jag åkte ju inte på skolan heller
hade inte klarat det
klarar nog inte det i morgon heller
men man måste ju


det värsta är nog att jag verkligen inte kan förstå
hade jag förstått
hade du haft en anledning
hade det varit bara lite annorlunda
men jag älskar dig ju fortfarande
jag kommer alltid älska dig
älska är ett stort ord

kommer aldrig mer göra så
du är värd mer
lite på mig

stora ord.

stora ord som jag hört alldeles för många gånger
och du förmodligen sagt ännu mer

känn dig inte speciell.
det kommer jag inte göra mer

inget känns speciellt längre
inte med mig
känns som om du har det med henne

har lust att kalla henne hora och alla andra fula ord jag kan
men de saknar värde
och man är ju alltid två





nu måste jag bara försöka förstå själv vad som hänt.