Skrynkliga, veckade papperslappar; bleknande trycksvärta
Erinringar om mina steg, om vad jag gjorde och vart jag gick

Smakade maten bra den där gången, i kvarterspubens sittbås? Njöt jag, eller blev jag på sin höjd mättad för stunden? Läste jag någonsin den där tidningen som jag köpte till förströelse, då bussen dröjde? Eller har den blivit liggande, bortglömd bland osorterad direktreklam på pallen vid ytterdörren? Och varför så många påminnelser om mina besök på apotek såväl som vårdinrättningar? Vecka efter vecka av presumtiv ohälsa redovisas sakligt för mig med korthuggna maskinskrivna glosor på halvmatt underlag. Är det så illa ställt?

Ett företagsmärke, en logotype; minnet av ett tillfälle återvänder med full styrka
Ordet Takeaway, det är tillräckligt för att återkalla eftermiddagshungern och dofterna av peperoni-panpizzaslice och av kolsyra bubblande lemonad, tappad ur kran i en pappersmugg. Det räckte för att göra mig lycklig den gången

Salt och sött, surt och beskt,
Allt får det plats
Och för en kort stund på jorden får det återvända
Då den temporära arkiveringen öppnas för granskning

Sedan förgår det, stycke för stycke, bit för bit,
Mosas ned i skräpkorgens glömska, försvinner
Mina steg, och vad jag gjorde, blir flagnande minnen utan bakgrund