För varje andetag du tar
dör du en liten bit,
för allting som du inom dig har
har gått på en nit.
Dina känslor, dina tankar.
Du står bar.

För varje steg du framåt går
så backar du längre bak.
Fäller en tår
för ditt förflutna,
du tror inte längre på det underbara
utan går tillbaka till ditt brutna
inre.

För varje leende
för varje kärleksfull viskning.
För varje gång du ryser av välbehag
så föraktfullt du fnyser
åt allt.
Som påminner om kärlek
som påminner att det är kallt,
när man är ensam.

Cynisk
hånleende
kritisk
överseende,
så överger
du denna lek
som du en gång
höll kär.