Lätt ångestburen, sönderskuren, rent igenom matt
när dagarna passerar för att omslutas av natt
Jag hänger i ett skynke utav vakuum från igår
minuter blir till timmars slag, när lammen blir till får

Jag dränks snart i ett dunkelt rus av vin och ironi
och sväljer, spyr och däckar i en ensam mans sorti
Ett drömspel tar sen vid och jag blir Strindbergs symbolism
en blandning som har upplösts, en förvirrad synkretist

Så tror du själv på kärleken, en sanning och en gud
Om sår som sent skall läkas, för att omslutas av hud
Att drömmar blir till verklighet, att livet är en dans
Själv har jag skänkt min trohet till en flaska någonstans

För tro det kan man göra om man barnets hopp haft kvar
om gudar kunde svara på de frågor som man har
Men livet är ett helvete och helvetet en dikt
och skalden är försupen liksom bittertung med gikt