i ett förlorat land
i en glömd dal
i ett litet rum
i en spartansk säng
bredvid ett enkelt bord
under ett fönster utan glas
på en otvättad matta
på ett uråldrigt golv
omslutet av väggar med hål
och under ett läckande tak
ligger en kvinna och tjuter av skratt
ylar och skriker om vartannat
talar till sig själv och svarar högt
varje ord en ständig mening
varje tanke, ett vänligt ord
att tala med tystnaden, säger hon
tystnade och fortsatte
är ensamhet i två faser
först är det tyst
sedan så talar jag...

/