Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Som en delfin - fast inte


Som de små najader

Ta spjärn emot kaklet och stöt befriat ifrån,
Klyvande i ögonblicket bassängens blekblå bölja
Glöm hutter och hängbuk och hal beläggning
Och låt vågskvalpet möta i värmande virvlar

I andanom ser vi oss glida i glittrande vatten
Gränslöst, graciöst,
Glöm din träldom och tärande tätortsstress
Vid vattenytans linje går fantasins gräns även

Ystra som irrbloss, om än ynkliga i ork,
Vill vi leka bland de rullande vågor
Burna i badet
Som sälar i en ström
Bålt behärskande det våta elementet,
Som de små najader

Men då solljuset står genom takfönstrens glas,
Och bryts i pulserande lågor kring poolen
Då återvänder livets grånad, du blir åter synlig,
Vaken i din nakenhet och flämtande av matthet

Andfådda strävar vi på simmarbanan,
Trista som trålare, fram och åter i tålmodig rundgång
Var finns då fiskars flykt och delfiners dans?
Illusionen var enkel att häva

Dock skall tanken åter få vandra,
Och vattnen leta sig i sinnet tillbaka,
Då skall vi plöja vår sjögräsåker, plaskande, skvättande
Som de små najader




Fri vers av Effell
Läst 345 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-06-04 21:49



Bookmark and Share


  Bubamara - Maria Zakrisson
Russin: En gång till pappa, en gång till, vil bli en najad. Om så bara i fantasin. Men så fint. Lycklig text. Jag glömmer det gråa.
2007-06-04
  > Nästa text
< Föregående

Effell
Effell