Hand i hand går vi
hon och jag
omsvepta av lika delar ängladamm
och demonisk dimma

Länge jag försökte stoppa henne
förpassa skuggan till mörkaste håla
skrämdes av det vassa skrattet
och ville strypa hennes trollska väsen

Nu vet jag att trollkvinnor behöver luft
för att hållas stångna
dörren på glänt för att deras
gröna dimma ska leva

Här i den djupaste av skogar
finns ett liv där själar kan leva fritt
och änglar och demoner
flyger högt vid varandras sida

Hon äger en plats i mitt inre
enkelt och självklart
för nu vet jag att när ljuset faller
i en sprucken vinkel
lyser mina ögon av hennes gröna sken