Oss trädkramare emellan

kramas gör vi alltmer sällan


oss älskare av jord och salt

berövas vi oftare allt


men hoppet lever i godan ro

att ändå ljuset lever o söker bo


i hjärtats kamrar o ögon blå

där finns det mesta än att nå


på stigar slingra vi vår väg än

o kärleken kallar vi vår vän