Min vandring är krokig
likt en stig vandrar jag
genom de mörka träden

de står där på vardera sida
som beskydd, vilse i själen
jag går tillmötes av

stenar, träd, och kottar

Min vandring är nu
där hjärtat slår och
tankar genom går
suset från vinden hörs

ett lugn infinner sig

Klipporna närmar sig
mina steg bär mig
klättrar upp, ett leende fylls
 
Fåglar som bär sina vingar
över horisontens ände
som fridens lugn andas

andas jag luften 

hör vindens sus
sveper om min själ
som löven faller på marken
faller tårar av harmoni

andas stilla lugn