Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
De här dikterna skrev jag när jag var 16 år. En förvirrad och förtvivlad tonåring som hade farit ganska illa i livet. Att lägga ut de här fina dikterna är min vuxna gåva till den vilsna, osynliga tonåring jag en gång var. Och det blev ju NÅT!!!


När jag var 16


ENSAM I VÄRLDEN

Jag är alldeles ensam i världen
Ingen ser mig
Och jag ser ingen
Allt är öde och tyst
Det enda jag har är min klocka
Men den står
Jag vet inte om det är dag eller natt
Det har varit mörkt i evigheter
Jag står mitt ibland tusentals vita träd
Jag går och går
Men kommer inte framåt
Plötsligt känner jag mig så trött
Ska jag lägga mig ner och sova?
Jag försöker, men det går inte
Nu ser jag något som kommer hitåt
Det är en röd häst
Vad gör den här? Jag vet inte
Jag är i alla fall inte ensam längre



GÄDDAN

En dag när jag gick utmed stranden såg jag en gädda
Skratta inte
Jag såg en liten gädda
Den var nästan död
Den hade ett stort drag i munnen
Ett drag som hade fastnat och som skulle släcka den lilla gäddans livslåga
Stackars lilla gädda

I morgon ska jag dö
Jag är inte rädd för det
Varför skulle jag vara det?
Döden är inte farlig

En lysmask som lyser är det bästa jag vet
När jag tittar på den förvinner alla sorger
Varför finns det inte alltid lysmaskar?



PÅ LANDET

Havet ligger skimrande stilla
Luften är klar och ren
Borta vid horizonten skymtar ett par måsars siluett
Och i snåret prasslar en mus
Annars är allting tyst

Snart går solen upp
Små fåglar stämmer upp sin morgonserenad
Daggen faller i kåporna
En ny dag randas
och jag är fortfarande vaken

Jag vill skriva något vackert,
som människor vill läsa
Men det finns inget vackert att skriva om
och förresten kan jag inte skriva
så det blir som allt annat
INGENTING

 

 




Fri vers av Miset
Läst 678 gånger
Publicerad 2007-07-11 07:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Miset
Miset