Människor som jag,
gestaltskiftare alltså,
är speciellt förtjusta i just tomater,
åtminstone för att stoppa in dem
i underkläderna,
ett tag körde jag med
en extra rulltårta i trosorna
när jag föreställer en karlakarl...
men det blev lätt obekvämt
att behova byta om
sisådär tjugotalet gånger per dag
eftersom åtskilliga fruntimmer
i olika åldrar mer än gärna stal till sig
en stunds klämmande på nämnda kroppsdel,
i den förmodat fasta övertygelsen om
att handen skulle möta en smula motstånd.
Särskilt vanligt i hissar, bussköer, varuhus,
lokaltåg och andra trånga utrymmen
att tjejsare ända ner i tolvårsåldern
sökt sig på en liten trevare,
men eftersom jag inte har
någonting instoppat bak
så har även den sortens närmanden
förekommit i ymnig mängd...
...måste vara min enastående och närmast
magnetiska dragningskraft o tillika charm
som får dem att flockas kring min person.
När jag skiftar till en yppig kvinnoperson
så är det icke blott det ena könet
som är där och klämmer o tafsar,
jag antar att människor kan tänkas vara
nyfikna på huruvida de kan utröna om jag
är äkta vara eller inte.
Ett tag, alldeles i början
av dessa nya erfarenheter,
tyckte jag det kändes obekvämt och tillika
motbjudande med alla dessa kroppar
som tryckte sig emot min,
alla trevande händer och flirtande blickar
kastade mot min person i parti och minut.
Men jag har förkovrat mig
i psykologi och pedagogik och finner mig
därför alltmer i denna behandling
från mina medmänniskor.
Ibland, vid enstaka tillfällen,
har jag även ertappat mig själv med
att känna pirrande känslor
här och var i kroppen.
Eftersom även hjärnan är påkopplad ibland
så tillåter jag mig numera att få
små mentala orgasmer då och då.