Min själ, en berusad näktergal.
Berusad av livet.
Sjunger mig vackra milda sånger.
Om svunnen tid i ett gömt Atlantis.

Blott det mitt hjärta förmedlar.
Väcker ljuv musik.
Min själ är min stämma.
Genom eviga tider o längtan.

Det vackraste jag mött.
Mitt sanna jag.
Ett aquamarint hav där själen har sitt nav.

Ur den springande punkten.
Där allt liv växer upp.
Där viskar min själ…
Vakna upp Vakna upp

Nyvaken o kuriös.
Jag lever livet det enda.
Med själen som kompass.
Och hjärtat som karta.
Jag väcktes upp ur en drömmande dvala.

Ur den djupa ocean, där Atlantis försvunnit.
En värld som förlistes, jag för evigt besitter.
I era efter era, ur allt är som är och har varit.
Jag är ett med denna mytomspunna hägring.
Denna ljuva vackra fägring.