Sô geck jag i skogen o sjöng mej en sång

ôm kärlekens glädje o fröjder

strose ômkring där bland graner o snår

o kände mej lôcklig o nôjder

Men just sôm jag går där o tjoer sô glatt

ôm kärlekens kâttjer o luster

känner jag nôe där bakôm min rygg

sôm flåser o stånker o fruster

Herreminje där stod trôllkungen själv

o blängde mej rätt in i snyte

glodde på mej med en min av förakt

och spôtte mej rakt in i plyte

" Jag ser att du går här o fjomper din valp

mân markera hâr â private

kvinnsa i skogen di klarer jag själv

sô stick härifrån nu din sate"

Han vefte på svansen sô hiskeligt fort

o öra di fladdre o flaxe

nävera knöt han o hutte mot mej

ja jäklar i dâ...vecken kaxe

Å snabbt sôm en grävling jag kutte iväg

men snôbble sô ille o ramle

låg där bland stôbbera rädd sôm en gris

o sprattle o febble och famle

Jag rörde mej inte fôrrns natta stog mörk

da kröp jag förtvivlat ur rise

o aldrig nô mera jag vandrer te skogs

å sjunge mej själv ena vise

Bs-07