Jag vet det är tufft, men tiden är
nu
Alla mår dåligt, de flesta sämre än
du
Men tider som dessa, dom kommer och
går
Ja i dessa tider, tar man vad man
får
Ryck upp dej nu, sluta
gnäll
Lätt för dej att säga, håll käften är du
snäll
För jag orkar snart, inget
mer
Vart jag än vänder mig, är det misär jag
ser
En jävla massa tvång, som alla tycks ta för
givet
Ingen som ifrågasätter, och om man vill lämna detta
jordelivet
Ja då får man höra, att man är
egoist
Det är klart att när alla drar, då blir någon lämnad
sist
Man får inte må dåligt, det gör ju ingen
glad
Ställ dej i kö för psykbryt, hoppa i ensamhetens
bad
Tvätta bort all personlighet, du lyckats samla
på
Vi får alla skörda, men bara några
få
Får smaka frukten, av vårt gemensamma
slit
Kroppen töms på energi, är det så konstigt att vi mår
skit
Men i min maktlöshet, bestämmer jag endå över mitt
liv
Och om jag så vill, tar jag mitt
ödeskliv
In i det okända, det som ingen
sett
Med vapen i hand, går det ganska
lätt
Att sätta P, få ett slut på allt
obehag
Sätta pipan i munnen, ta ett sista
andetag
Fylla lungan med luft, hjärtat med
mod
Känner mej redan begravd, under ångestens tunga
jord
Smeker avtryckaren, så att den gör som jag
vill
Hör knappt smällen, innan jag ligger
still