Vi är vad vi aldrig varit & paradoxerna
bäddar docksängar i mitt bakhuvud

Jag står vid sidan om & ser
husvagnarna åka
jag letar efter hjulspår & det enda jag finner
bland skräpet
är kylskåpspoesi som fallit isär

Orden ligger uptspridda
fortfarande i vetskap om
att det existerar en helhet

Ge mig ett plåster att fästa på saknaden
& allting kommer att kännas lika helt
som det gjorde när vi vaknade

För alltid i en tillintetgjord verklighet.