På kräset kryssande villoväg stapplar jag
Mellan oaserna i lördagsaftonen
Med ryggen krökt under en kappsäck
Av ouppklarad ånger

Sökande vila att fly till,
Sökande glömska av ansvarets larm
Flyende i panik från min egen person

En halvtrappa ned finns den lättvunna ron,
För en stund vidgas åter bröstkorgen,
Befrias från sin täta snörning av snaror
Lungorna lapar det mötande lugnet

Tyngda tankar doppas i rödvin
Och silas genom kaffefilter,
Stillnar i stunden
Lättar och lyfter likt en lövhög i vinden

I ett bedrägligt rus
Dansar dårens leende över mitt anlete
Kappsäcken tömdes på översta trappsteget

Men då notan är nära
Och klockans visare visar på dörren
Kommer synen av synderna krypande med kraven
Hånets hovmästare överräcker med allvarsam min
En påträngande påse med vad som blev kvar
"Varsågod,
Era bekymmer i en doggybag
Glöm dem inte här."