Han brukade sitta där
tyst för sig själv

med blicken borta i evigheten

Fingrade ibland
när han trodde att ingen såg

på det foto
han höll gömt
i plånboken
sliten av ålder

Hans käresta
hans hjärta

Jag brukar drömma
se honom kasta av sig
kepsen och le

farmor skrattar

De dansar i mitt hjärta nu
på den äng gömd bortom horisontens
alla tårar