Det börjar med en lätt eufori,
En sensation av aromer sprider sig
Bär tillvaron framåt i stunden

Tills en känsla av ofrivillig rutin,
Av idisslande,
Smyger in i den pågående rörelsen

Slutligen är det goda passerat
Smaken har grånat, försvunnit
Och käkarna är trötta av tuggande

Gode Gud, giv mig då styrkan

Hjälp mig att se vart meningen tog vägen