Jag kom bort från stigen.
Den som var utstakad med oranga snittslar.
En måste ha blåst ned i korsningen.
Jag fortsatte rakt in i skogen. Försent att inse mina fel.
Det är bara att fortsätta gå när solen faller.
Försöka undvika att den faller på mig.

Det verkar bli en kall svart natt.
Regntunga moln dränker månen och stjärnornas ljus.
Drar jackan tätare runt mig.
Det blåser. Hårt. Kallt.
Vattnet liger oroligt och mörkt.
Grenarna knakas och knäckas.
Plask blöta löv trycker fukten in i mina gympaskor.

Jag är liten när träd faller.
Liten när solen föll.
Liten och vilse i skogen.