så vackert lägger
du min livstid
i dina ögon
ser mig med
hoppfullt sinne
säger mitt namn är Afrodite
en kärleksvän

du plockar vackra
pärlor ur orionsbälte
ger dem till mig
när du talar väckes
livet i framtiden
ger hopp till
min tvivlande törst

så skådas bräckligheten
inuti varje vrå av sårbarheten
synas och gjuter nu försiktig grund
med tålamod o tillförsikt
över att få vara naket skör
bildas ny, smidd hud
mitt utanpåverk byggt på
kärleks cement
fjärilsvingar svävar
bortom tankens mörker
bryter nytt ljus
skönjer själens ansikte
och universums rum