du har betalat
för din frihet
med din trasiga kropp

med ditt brända psyke


och livets vatten
strömmar genom ditt blod
en fors
på väg mot den slutgiltiga sanningen
om vad allt handlade om;

minnena
och döden som en kyss
på din kind

tankarna
och handlingarna som ett passerande stadie
i ett förvirrat liv


och dom säger
att du släcker elden i ditt bröst
med alkohol

att ditt hjärta
mest liknar
en utbrunnen sol

att alla stjärnor på himlen
väntar på dig
när du äntligen gjort dig fri
från ditt kött



och i dessa
spruckna glashus
där hundarna stryker utanför

skriver vi ändå tro, hopp och kärlek
i imman från
vår andedräkt


i dessa trasiga fabriker
med gråtande arbetare

tänder vi ändå facklor
i beckmörker
som sträcker sig över såriga landskap
för att kunna se


i dessa öde villakvarter
där medelklassens ljusskygga soldater
skjuter prick
på syndabockarna

vänder sig faktiskt framtiden
om i vrede
vänder sig alltid det förflutna
bort i skam



kära du, jag vet

att allting omkring oss
måste kapitulera

måste sjunka som en sten
innan förändringarnas tid
hittar upp till ytan
och blottar en ofödd idé
en kärlek
som griper oss alla

som suger ner oss
i ett försonande hav
där vi kan drunkna
utan skuld

rena, slutligen