Med pianoflitiga fingrar
faller nattsärken isär
blottar det gränslösa

du som utgör
min svagaste länk
min åtrå suktar

likaså min starkaste länk
där mina böner blir hörda
dricker du mig

vinden blåser
mina tankar åt sidan
endast lusten dukar sig

den sav som föder
ska bli min andedräkt
när vi avnjuter bägaren
tillsammans