Silvermåne, silvermåne

så vacker du är,

när du sänker dig ner över cypressen.

Säg vilar inte livets träd

i dina nattliga strålar

ty, månen och trädet är ett

av omfamnad skåra.

Utvidgar sig i rötters

innersta hemligheter

spårar, livets källa

din känslosamma törst.

Ty dagen, som föder himlens träd

vilar ej långt borta

vaggas i silvermånens skåra

nattens givmilda gåva

där allt dröjsamt faller i städ.

Förtrollat