hemvändare och ljus som brinner i fönster
jag går runt i ett skyddande rus
på hala gatstenar, tänker på allt
som fanns, som försvann
och jag ser dig på willys, hukar bakom hyllan med godis
tänker
äh vafan, det här är patetiskt
men jag tål inte se dig just nu
jag är inte tillräckligt snygg just nu
jag är för bakfull just nu
och orakad, sliten och trött
och jag får underliga blickar från någon
som pillar på en påse hallonbåtar
och jag ler urskuldande
låtsas att jag letar efter något
kryssar mellan hyllorna som en krypskytt
undviker dig
¤
åh mörkret är musik
och jägermeister med frostade glas
jag står på balkongen hos en vän
som ler med gula tänder mot det vita ansiktet
han säger;
det finns många brudar att knulla
men jag tror
han får ligga för lite för att fatta
vad det handlar om egentligen
¤
och krogarna här, under deras bardiskar
vilar brustna hjärtans gudinnor
med mascara
och nyklippt hår
som doftar persika och lavendel
här vilar hon
hon som är havet och kärleken
som är glömskan
och modern
fittan som tröstar och tar emot
oss hemvändare
och där i dimman av maskinmusik
och kåta repliker och spruckna förtroenden
där dansar flickor
med trippande smalben, krossar fruset gräs under märkesdojor
kysser glas och svettdropparna
på deras läppar
hänger som det sista hoppet
från en hemvändares ögonfransar
¤
och där står jag
precis utanför din bild
bryter loss ramar
drar en fingertopp utmed knivseggen
skriver imperfekt i blod
om min framtid
och du är inte alls likadan
inte alls som jag
för det står människor under stupet
med utsträckta händer
om du skulle ta steget
och jag bygger i sand
statyer av människor
jag formar om nätterna
i fictionland
och jag slåss med mina karaktärer
de vill något, jag något annat
men ändå vill jag skriva ett brev
ett vykort från branten
från randen av undergången
till dig älskling, till tröst
till värmen som bränner sönder våra nätter
till oss hemvändare
som aldrig behöver vända oss om
höjer vi våra glas
inatt och nästa
önskar varandra goda år och onda
önskar varandra en framtid
att stå ut med