Du står med stadig fot
En ädling, till konung smord
Väl fästad i denna jord
Med mäktig och säker rot

Du räds ej fiendens hot
Ej tal om våldsdåd och mord
Ej isande vindar från nord
Får dig förfalla till knot

Du väldiga brusande ek
En konung bland skogens träd

Att vörda i vårens tid
När livet är gamman och lek

Skåda människa. Gläd
Dig alla dagar härvid